Säkerhet
Säkerhet – några råd
Att åka skridskor över naturis är en fantastisk upplevelse, men det är också förenat med en viss risk. Det är därför viktigt att minimera den risken så långt som möjligt.
För en tryggare färd över isen krävs kunskap, utrustning och sällskap, ofta förkortat KUS.
Kunskap om isen och vad som påverkar dess bärighet, hur du hanterar svåra situationer som kan uppkomma, hur du använder din utrustning på rätt sätt och annat som gör din färd säkrare.
Utrustning som du måste ha för att färdas tryggare över isen, och för att rätt kunna hantera situationen om en olycka ändå händer.
Sällskap, förutsättningen för snabb och säker räddning om något går fel.
För att lära sig allt som krävs är det bästa sättet att bli medlem i en skridskoförening och följa med på ledarledda turer. Du får då ta del av den kunskap erfarna skridskoåkare har, samtidigt som du själv skaffar dig ökad erfarenhet ju fler turer du gör. På köpet får du trevligt sällskap ute på isen.
Här nedan följer några av alla viktiga råd som finns att ta hänsyn till under skridskofärd på naturis.
Åk aldrig ensam!
Under en skridskotur på naturis ska man vara minst tre personer, inte färre, gärna fler. Då kan räddningsuppgifterna fördelas om något händer. Och åk efter varandra, inte i bredd. Håll avstånd till den som åker först.
Lär dig behärska din egen säkerhetsutrustning!
För att förhindra plurr:
– Ispik
För att själv ta dig upp ur vaken:
– Flythjälp (ryggsäck med midjebälte, grenrem och vattentätt packat ombyte)
– Isdubbar
För att få hjälp att komma upp ur vaken:
– Visselpipa
– Livlina (med förlängningband och karbinhake)
Lär dig att läsa isen!
Notera skiftningar i utseende och i ljud, de berättar alltid något om isens beskaffenhet. Vid förändringar i isen, stanna upp och testa isens tjocklek och kvalitet framför dig med hjälp av din ispik.
Lär dig på vilka platser isen ofta är påverkad, med sämre bärighet som följd. Vid strömutsatta ställen som sund, grund, uddar och utlopp och inlopp i sjöar och vattendrag finns ofta tunna områden. Avlopp, som släpper ut varmare vatten, påverkar också isen. I vassområden är isen ofta tunnare. Vid bryggor och under broar hindras värmeutstrålningen från vattnet, varför isen kan vara svagare.
Större försiktighet krävs på snötäckta isar, som är svårlästa då förändringar i isen inte syns och ljudet dämpas. Stora nyisområden kräver försiktighet – åk inte rakt ut, följ istället kanten till stabil, äldre is. Havsis har generellt lägre bärighet än sötis, och förhållandena skiftar snabbare. Våris, stabil på morgonen, kan när solen stiger och värmen tilltar mycket snabbt förlora sin bärighet, trots rejäl tjocklek. För färd över våris krävs stor erfarenhet och kunskap.
Träna, även på sommaren!
Övning ger färdighet – många skridskoklubbar anordnar plurrövningar under sommarmånaderna. Det är ett utmärkt tillfälle att testa ryggsäckens flytläge, hur det är att simma med skridskor, hur man får kroppen i rätt läge i vattnet för att underlätta uppstigningen och mycket annat.
Skaffa dig mer kunskap!
Att bedöma is är en kunskap man lär sig ute på tur, det räcker inte att enbart läsa sig till den. Och man blir aldrig fullärd, det finns alltid mer att lära. Bäst är att följa med erfarna skrinnare ut på isarna, var uppmärksam på ljud och andra förändringar i isen, pika ofta och var frågvis.
Många av Skridskonätets medlemsföreningar ordnar utbildningar i iskunskap, ett utmärkt sätt att utöka sitt vetande.